Tiden är en hungrig varg

Tiden är en hungrig varg. Tiden glufsar med sina stora käftar och plötsligt är dagarna uppslukade och åren har gått. Omtöcknade står vi där och undrar vad som hände när det nya året närmar sig. Det finns visserligen små trick att hejda den hungriga vargen, även om kampen kan tyckas fruktlös. Träning, bra mat och kärlek är rätt bra knep. Ett annat är att omhulda tiden, få den att gå långsammare genom att leva långsammare. Inom kinesiska filosofier har man länge känt till sambandet mellan hastighet och uppfattning av tid. Tiden går nämligen fortare när vi rör oss fort och skyndar. Nu för tiden upplever vi mer på en vecka än vad våra förfäder upplevde under ett helt liv.Varje minut bokas upp med upplevelser – för vi vill ju faktiskt leva! Priset vi betalar är att tiden går ifrån oss. Varför jäktar vi då på tiden, knuffar den framåt liksom. Frestar den hungriga vargen. Vi kan inte vara i ögonblicken utan vill flåsa vidare och vidare. På allt detta tänker jag när jag utmattad mitt i julhelgen ser hur butikerna inte fort nog kan skynda på tiden. Julsaker och julblommor reas och in kommer semlor, blomsterfröer och påskris. Skynda, skynda det är så bråttom till tidens ände…