Efteråt har alla tågen gått.
Efteråt är en annan tid, brukar jag säga när jag håller
mina föreläsningar om stresshantering och konsten att sänka farten i livet och
på 30-vägarna. Jag håller själv hög fart i livet, måste ofta besinna mig. Sänka
farten. De värsta får inte hända. Just i trafiken borde vi inse det mer än
någon annanstans. Vi sitter i en ombonad mördarprojektil och känner oss eviga.
Och krafterna är så oerhörda att på
några tiondelar av sekunder kan de krossa framtidsdrömmar och hela familjer. Vi
borde besinna oss. Allra mest borde unga män besinna sig. Unga män 18 – 24 är så
kraftigt överrepresenterade i olycksstatistiken över tragedier med dödlig eller
skadlig utgång att man kan gråta. VTI, Väg- och trafikinstitutet, slår larm om
just denna åldersgrupp, antalet dödade i den gruppen har ökat med 50 % på några
få år. Unga testosteronstinna män borde inte få köra bil, borde inte få ta
körkort förrän de passerat 24 års ålder. Eftertänksamhet, varsamhet och
personlig mognad är avgörande när man hanterar 1 ½ ton urkraft.
Så går mina uppskakade tankar i varje fall idag, när en till mig närstående
flicka på 15 år, var med om en brutal frontalkrock tillsammans med sin mamma
och lillebror. Mamma och lillebror klarade sig någorlunda, men flickan ligger
på sjukhuset med förlorad mjälte, sprucken lever och bukspottskörtel och brutet
bäcken. Bara för att en ung kille med färskt körkort körde för fort på just
deras lilla kurviga, snömoddiga landsväg ute i skogen. Körde så fort och på så
fel sida – att det värsta hände.