Gräddtårtor och svordomar

Jag älskar att titta på bakprogram! Hela Sverige och hela England och hela USA bakar. Man lär sig ett och annat och det så vackert! Alla piffiga cupcakes, majestätiska tårtor och vackra uppläggningar och de som bakar är så duktiga. Men de bakande och bedårande flickorna med blommor i håret och  förkläden med spets svär i både tid och otid. Jag har själv svårt för att svära, vet inte, det går bara inte, det bär mig emot.  Det är en känsla av språklig miljöförstöring, en försurning…Men jag kan beundra dem som kan svära med finess, när det finns takt och ton i svärandet och då har det också stor effekt. Men när unga tjejer säger att de är så jävla missnöjda eller in i helvetes nöjda eller förbannat glada om och om igen då skär det sig. Används svordomar hela tiden som ren bukfylla förlorar de ju sin kraft. Devalveras orden. Att svära med finess är en konst. Den kände språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson har skrivit en bok som heter ”Fult språk” som jag hade som lärobok och där i beskriver han, bland mycket annat spännande, svordomarnas grammatik! Det är sååå roligt att läsa. För även de som inte svär behärskar svordomarnas grammatiska och kommunikativa funktioner! Se bara på dessa exempel:

Vid fysisk smärta kan man utropa:

Helvete!

Satan!

Satans jävla helvete!

Men man kan inte av smärta skrika:

Å, fan!

I helvete heller!

Så fan heller!

När du slår dig på tummen ropar du inte: så fan heller!

När man uttrycker avsky och nedvärdering till någon, använder man ordet din eller ingenting:

Din jävla idiot!

Pissapa!

Men om man talar om någon använder man vicken, sicken, en sån och den:

Sicken jävla idiot!

En sån helvets turgubbe!

Om du blir förvånad kan du utropa:

Å, fan – men inte satans jävla helvete!

Eller om du förnekar kan du säga:

I helvete heller – men inte fan alltså!

Men konsten att svära är svår. Enligt Lars-Gunnar Andersson finns det goda motiv att svära och 75 % av svenskarna svär, men 75 % tycker också att det är fult. För kan man inte svära låter det i mina öron som när en novis sjunger opera. Det är så in i helvete fult…

Att åldras 30 år

Stegen känns ovana, som om det var första gången. Första måltiden och det svindlar. Pånyttfött är allt. Luften bär en kyla som känns ren, som tvätten på klädstrecket första vårdagen. Jag har rest mig efter fem dagars influensa och sängläge. Frossa och förvirring. Smärta och brinnande luftrör. Det är i detta gränsland mellan sjukdom och hälsa som insikten på nytt slår mig, den hur skör hälsan är - men också på ett sätt - övernaturlig. Denna jämvikt i vårt inre kosmos, bland bakteriestammar, enzymsystem och vita blodkroppar.  Bland inre organ, blodkärl och lymfa. Där utspelas allt, där byggs liv och vinns segrar över inkräktare. Ända tills. För allt detta majestätiska kan plötsligt förlora kampen när ett ynkans virus inkräktar. På några timmar åldras jag 30 år och har svårt att gå tio meter, när jag brukar träna 1 – 2 timmar. Svårt att andas, när jag brukar springa med stängd mun. Svårt att äta, när jag brukar äta en pastasallad med bönor och nötter och surdegsbröd och chokladtårta. Dag blir till natt, natt blir till dag och drömmarna är psykedeliska, mörka monster. Det är när det vänder som tacksamheten får vingar. Du milde tid, tänk att ha ett eget försvar och ett skyddsvärn. Murar och befästningar. Soldater och motvärn. Allt för att rädda mig…Det svindlar…De första ovana stegen....

Frusna ögonblick nyårsafton 2014

Fruset galleri

Ängsblommor i is

Meningen med vintern är nog vår längtan efter juni.

Flugsvamp i is

I det stilla och frusna föds tankar som kan förändra livet.

Pion i is

Vi behöver omfamna all tid, även de grå måndagarna.

Penséer i is

Ett liv är en ljusglimt långt, när vi inser det händer något med oss och tiden.

Hyacinter i is

Snart är det jul igen. Det är det alltid.

Tiden är en hungrig varg

Tiden är en hungrig varg. Tiden glufsar med sina stora käftar och plötsligt är dagarna uppslukade och åren har gått. Omtöcknade står vi där och undrar vad som hände när det nya året närmar sig. Det finns visserligen små trick att hejda den hungriga vargen, även om kampen kan tyckas fruktlös. Träning, bra mat och kärlek är rätt bra knep. Ett annat är att omhulda tiden, få den att gå långsammare genom att leva långsammare. Inom kinesiska filosofier har man länge känt till sambandet mellan hastighet och uppfattning av tid. Tiden går nämligen fortare när vi rör oss fort och skyndar. Nu för tiden upplever vi mer på en vecka än vad våra förfäder upplevde under ett helt liv.Varje minut bokas upp med upplevelser – för vi vill ju faktiskt leva! Priset vi betalar är att tiden går ifrån oss. Varför jäktar vi då på tiden, knuffar den framåt liksom. Frestar den hungriga vargen. Vi kan inte vara i ögonblicken utan vill flåsa vidare och vidare. På allt detta tänker jag när jag utmattad mitt i julhelgen ser hur butikerna inte fort nog kan skynda på tiden. Julsaker och julblommor reas och in kommer semlor, blomsterfröer och påskris. Skynda, skynda det är så bråttom till tidens ände…

Ensam på Jordens yta vill man inte stå

Man kan sällan älska en hel människa, inte dyrka alla egenskaper, karaktärsdrag och egendomligheter. Inte ens den eller de människor som står en allra närmast.  För varje människa är ett världshav med grund och bränningar, det gäller att segla varligt för att kunna njuta av resan. Ofta är vi människor faktiskt rätt bra på det, att överse och ha fördragsamhet, speciellt (allra mest speciellt!) med barn som kan vara så odrägliga, men vi vet att de kan inte bättre än så. Mot vuxna är vi hårdare och mer dömande, (med rätta?!) och kan reta upp oss på egenheter och småsaker så till den milda grad att vi börjar förakta och glida isär. Ibland när jag hamnar i ett känsloläge av irritation och eldfängdhet mot en människas egenskaper och känner hur lätt det är att fastna där – i den nedåt stupande irritationsspiralen – då tvingar jag mig att vända fokus och rabbla och betänka alla goda egenskaper som finns. Istället. Kanske på omtänksamheten, humorn och klokheten. När jag gör det mitt i irritationen lättar det och det ljusnar. Om man bara kunde älska det perfekta skulle man stå ensam på Jordens yta…

En mycket närstående vän som betyder så mycket för mig kan såra mig. Djupt. För det mesta umgås vi mycket och hon är både förstående och genomsympatisk, men rätt som det är, är jag inte så viktig för henne. Hon blir oåtkomlig och rent av arrogant och vänder mig ryggen utan att ens märka hur mycket det sårar mig. Då gäller att meditera på hennes goda egenskaper för att inte spricka av förbittring. Hon heter tindra och är vår katt…

Grön julkalender - Kidneypaj och frusna minnen

Frusna ögonblick

Ibland kan man fundera över minnet, människans bank med skärvor som speglar tiden. Man säger att allt man varit med finns lagrat i kroppen. Allt finns! Så förunderligt och magiskt. Då och då kan jag möta någon, kanske på Ica eller gymmet, som påstår att vi känner varandra. Från förr. Först är allt svart och naket, men så någonstans bland hjärnvindlingar och synapser börjar det snurra, som datorn när den hängt sig, och plötsligt växer något fram jag inte hade en aning om tio sekunder tidigare, Jag minns en människa, en röst och skärva ur tiden. Just så är mitt minne, inte hela filmer utan bara korta klipp: Äggen i redena hos farmor. Klippdockor hos barndomsvännen. Metallgirlanger i taket på julafton. En enhandslyra i brännboll. Ett knytnävsslag i magen av klassens busfrö. En seger i skolmästerskapen. Äckliga stuvade makaroner vid ett blått köksbord. Nya skor i Falkenberg...Frusna ögonblick...

Frusna hyacinter

Dagens gröna rätt - Kidneypaj med fikon och getost

Röda kidneybönor påminner i formen om njurar, därav namnet. Bönor ihop med söta fikon är ett lyckligt äktenskap som ger massor med protein och mineraler! Mums på julbuffén!

Pajskal

2 dl siktat dinkelvetemjöl eller ekologiskt vetemjöl

2 dl durumvetemjöl, ett solgult och proteinrikt vetemjöl

90 g smör

1 ägg

2 msk vatten

1. Rör snabbt ihop alla ingredienser för hand eller i matberedare.

2. Kavla ut en cirka 30 cm stor rundel och lägg i en ugnsfast form. Ställ pajskalet i frysen 30 - 60 minuter så glider inte pajskalet ned under gräddningen.

Fyllning

3 röda, finhackade lökar

3 finhackade vitlöksklyftor

2 - 3 msk rapsolja till stekning

1 förpackning krossade tomater, cirka 500 g

1 - 2 msk vegetarisk buljongpulver eller en tärning

400 g röda kidneybönor (konserverade eller torkade som man kokat själv)

250 g cocktailtomater i halvor

150 g  torkade och grovt hackade fikon

150 g färska spenatblad

 3 msk vetemjöl till redning

150 g getost i bitar

1 dl örtkryddor, färska eller djupfrysta

(salt och peppar)

ca 100 g riven julost

1. Tag fram pajskalet ur frysen och förgrädda det i 200 grader cirka 10 - 12 minuter. Tag ut det ur ugnen.

2. Stek all lök i rapsolja i en stor stekpanna.

3. Rör ned krossade tomater, buljong, kidneybönor, tomater, fikon och spenatblad och pudra över vetemjölet. Låt allt koka samman tills det tjocknar lite.

4. Rör ned getost, örtkryddor och salta och peppra eventuellt.

5. Strö över riven ost och grädda i 200 grader cirka 25 minuter.

Gröna julkalendern - Lussekatter med klös

Katten är ett litet vilddjur som bor hos oss människor. Inget annat husdjur kommer och går som det vill, alla andra domesticerade husdjur är på något sätt inhägnade eller bundna. Egentligen är det  vi som bor hos katten, vi är dess butler, serverar mat som den rynkar nosen åt, vi öppnar dörrar, servar med hälsokontroller, leksaker och mysiga sovplatser. Vår huskatt Tindra tillhör katternas bourgeoisie, hon är en högdragen och alldeles ljuvlig liten varelse. Men alla som äger (är ägda av) en katt vet hur egensinniga de är. Tindra tycker inte om nymodigheter. För över ett år sedan köpte vi en soffa, den vägrar hon ännu att gå upp i precis som hon går runt den nya ryamattan. (Som vi trodde hon skulle älska.) När vi målade om vår trappa och satte dit en bit matta på varje steg vägrade hon att gå på dem utan tryckte sig utefter räcket för att gå på den delen av trappsteget som inte hade någon matta. Hon känner inte det minsta skuld när hon torterar en skogsmus eller vrider nacken av en svala. Katter är ljuvliga och djävliga...

Dagens gröna - Lussekatter med klös
Släng ihop degen ikväll med kall degvätska och låt den vila i kylen tills i morgon bitti då snurrar man ihop nybakade lussekatter till frukost. När deg får läsa länge blir bullarna mer aromrika och saftiga och man behöver inte lika mycket jäst. Siktat dinkelvetemjöl är mycket nyttigare än vanligt vetemjöl, protein- och mineralrikt. Natten går tunga fjät...

Långjästa lussebullar
1 dl agavesirap (från en kaktus, mineralrikt och med lågt GI)
eller vit sirap eller 1 dl socker
1/2 gram saffran
lite rom eller rom-essens

3 dl mjölk
1 ägg

25 g jäst

cirka 10 -12 dl siktat dinkelvetemjöl eller ekologisk vetemjöl
 russin

1. Rör ihop sirap eller socker med saffran och lite rom eller rom-essens
2. Vispa ihop mjölk och ägg i en stor skål.
3. Rör ned saffransblandningen och så mycket mjöl att det blir en smidig
och något fuktig deg.
4. Täck med plast och ställ i kylen.
5. På morgonen knådar man degen och snor ihop lussekatter och trycker ned russin här och var.
Låt gärna russinen ligga i blöt en stund i vatten, rom eller rom-essens - då bränns de inte i ugnen.
6. Mums!