Jag älskar att titta på bakprogram! Hela Sverige och hela
England och hela USA bakar. Man lär sig ett och annat och det så vackert! Alla
piffiga cupcakes, majestätiska tårtor och vackra uppläggningar och de som bakar
är så duktiga. Men de bakande och bedårande flickorna med blommor i håret och förkläden med spets svär i både tid och otid. Jag har själv svårt för att svära, vet inte, det går bara inte, det bär mig emot. Det är en känsla av språklig miljöförstöring,
en försurning…Men jag kan beundra dem som kan svära med finess, när det finns
takt och ton i svärandet och då har det också stor effekt. Men när unga tjejer
säger att de är så jävla missnöjda eller in i helvetes nöjda eller förbannat
glada om och om igen då skär det sig. Används svordomar hela tiden som ren
bukfylla förlorar de ju sin kraft. Devalveras orden. Att svära med finess är en konst. Den kände
språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson har skrivit en bok som heter ”Fult språk”
som jag hade som lärobok och där i beskriver han, bland mycket annat spännande,
svordomarnas grammatik! Det är sååå roligt att läsa. För även de som inte svär behärskar
svordomarnas grammatiska och kommunikativa funktioner! Se bara på dessa exempel:
Vid fysisk smärta
kan man utropa:
Helvete!
Satan!
Satans jävla helvete!
Men man kan inte av smärta skrika:
Å, fan!
I helvete heller!
Så fan heller!
När du slår dig på tummen ropar du inte: så fan heller!
När man uttrycker avsky
och nedvärdering till någon, använder man ordet din eller ingenting:
Din jävla idiot!
Pissapa!
Men om man talar om
någon använder man vicken, sicken, en sån och den:
Sicken jävla idiot!
En sån helvets turgubbe!
Om du blir förvånad
kan du utropa:
Å, fan – men inte satans jävla helvete!
Eller om du
förnekar kan du säga:
I helvete heller – men inte fan alltså!
Men konsten att svära är svår. Enligt Lars-Gunnar
Andersson finns det goda motiv att svära och 75 % av svenskarna svär, men 75 %
tycker också att det är fult. För kan man inte svära låter det i mina öron som
när en novis sjunger opera. Det är så in i helvete fult…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar