Augusti är ockrafärgad!

Träningspass på morgonen . Sex mil före frukost och medhavd proteindryck. Världen är nytvättad och ren och augusti är så betagande vacker, tänk bara på de ockrafärgade stubbåkrarna och hedarna som brinner i purpur. Tänk om det är vemodet som vilar i dimmorna och fukten som på något sätt förhöjer skönheten. För nära avsked händer något med oss. Intill döden och det oundvikliga blir vi ödmjuka och inser hur mycket vi älskat. Sommaren på upphällningen. På det vill man inte tänka, men det finns där. Det gör det. Vid medeltidskyrkan i Landa kyrka (byggd när Halland var danskt!) fyller vi på flaskorna med kyrkogårdsvatten och äter en halv energikaka. Portarna till kyrkan står öppen och det hörs orgelspel från den tidiga morgonens gudstjänst. Så fick vi både lite andlig och lekamlig spis. I väg. Hög fart. Hjärtat pumpar på: syre och näring till alla muskler. Det syrefattiga blodet far iväg till lungorna och blir på nytt syrerikt. Runt. Runt. Kroppspulsådern, artärerna och kapillärerna. Det svindlar när jag tänker på det maskineriet.  Augusti är ockrafärgad och det brinner i världen och Västmanland. Och jag kan bara göra så gott jag kan. Det skulle nog bli rätt bra om vi alla gjorde så gott vi kunde...