Känner du att din födelsedag är eljest? Att just
den dagen i almanackan bär ett skimmer? Så barnslig är jag. Som om den 14 augusti skulle höja
sig över mängden av dagar, som om hela världen då håller andan av förväntan. Egentligen firar vi ju inte hur gamla vi blir,
utan att vi är födda. Att vi får leva ett liv på Jorden och springa i skogen, cykla till ICA, baka jordgubbstårtor och dela framgång och strid med andra. Dessutom har lyckans fe
svept sitt trollspö över oss här i Norden. Vi nu. Utan krig, ebola, terrorism och
fattigdom. Jag får ta många djupa
andetag när jag försöker tänka på motsatsen. Då blir det isande kallt.
Jag har ett litet kusinbarn som heter Julia och
som är född på samma dag som jag! Att dela samma födelsedag har också ett
speciellt ljus, som om man är sammanlänkad på något trolskt sätt. (Vad vet vi om
allt?) Mina egna sanslöst ovetenskapliga undersökningar visar på att det är ganska
vanligt i familjer, att man delar födelsedag med någon närstående. Jag
är långt, långt ifrån någon matematiker men 1 på 365 verkar inte vara någon högoddsare;
för varje ny släkting är chansen 0,27 %. (Julias mamma delar förresten födelsedag
med sina två syskon) Nu är Julia synnerligen
begåvad, hon kunde sjunga Blinka lilla stjärna när hon var två år. (Fjärran lockar du min syn!!!)
Nu fyllde hon tre och det vällde in
gäster med paket och födelsedagsbarnet kilade runt som en skogsmus bland papper
och kartong. Vi hade väntat diskret med att
ge vårt paket, så hon inte skulle svimma av all uppmärksamhet, för hon kunde omöjligt ha koll på vem och vad mitt i allt tjohej. Så! Mitt i paketyran kom hon plötsligt fram till mig och
tittade mig mystiskt in i ögonen och sa; Haj du nån pesänt?! Hon hade full
koll i sin lilla skarpa hjärna. Jag tappade andan. Så idag tittade jag
Anders djupt in ögonen och sa; haj du nån pesänt?! Det är nämligen min namnsdag
idag…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar