Vi får sluta skinnflå varandra

Ibland kan det vara gott att tänka på de stora sakerna i livet. På oss människor till exempel. Man kan ju inte skylla oss för att vara ett speciellt fredligt djur, ja vi klassas väl mer som ett rovdjur. När jag var liten och var på skolresa till ett museum fanns det i entrén en stor tavla med en text under: Världens farligaste djur, stod det. Och så tittade man rakt in i en spegel och såg sig själv. Som liten förstod jag inte djupet av det men nu som vuxen blickar jag ut över ett bråddjup:

Isbjörnarna och världshaven och gerillagrupperna och Trump och Nordkorea och fågelinfluensorna.

Nu bor ju jag bor på en liten flisa här på Jorden där vi sedan decennier haft högt välstånd, fred och demokrati. Jag kan inte vara tacksam nog. Men det rycker i livets förtöjningar och man kan när som helst bli nedmejad av en lastbil när man handlar tomater. Enskilda attentatsmän (och kvinnor!) och skrämmande grupperingar med olika syften och mål lär vara de största hoten mot vår demokrati, vårt sätt att leva i fred. Men jag tror att en lika stor fara kan finnas gömd hos var och en av oss: det att vi inte kan resonera med varandra längre. Vi har tagit ställning och vi irriterar oss och skinnflår varandra utan eftertanke.  

Den stora faran är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människorna oförmåga att utbyta tankar! För att travestera Martin Luther Kings kända citat.

Det är bra att ta ställning, att tycka, jag är själv ack så tyckmycken, men jag får inte banka knölpåken i huvudet på andra när de tycker annorlunda. Jag har alltid med förskräckelse iakttagit så kallade motdemonstranter som attackerar meningsmotståndare med ägg eller bomber. Men man är inte klok eller ens god bara för att man är mot det som verkar dumt och ondskefullt. Genom att ilsket attackera agerar man ju som det man vill bekämpa. 

Sunda demokratiska tankar borde vara att lyssna och resonera och försöka förstå hur de andra tänker.Kanske till och med locka dem över på sin sida.

Jag hade ett inlägg för en tid sedan på Facebook där jag gjorde en liten rolig historia om tiggare som störde mig, som lurade mig och satt där med bedjande ögon och försökte få mig att tro att de hade det svårt. I själva verket skrev jag om våra välgödda katter som brukar tigga mat utanför förrådet. Ett par personer reagerade direkt med chock, en sa att det inte var roligt alls och att hon tänkt ta bort mig som vän! Det är när alla reptilsnabbt dömer som det kan gå åt pipsvängen. Om det nu varit ”riktiga” tiggare jag resonerat kring, så borde de tagit allvarliga samtal med mig. Hur tänker du nu? Jag tänker så här? Är det rätt att tigga? Skall man ge dem en fisk eller ett fisknät? Samma inom politiken, inte andas något som kan rubba cirklar. Inte tala med ytterligheterna, inte tänka efter, bara slå handväskan i huvudet på dem. Vi måste bli snällare, klokare, mer lyssnande och inse att man inte vinner någon riktig fred genom att kriga.

Vi bär alla världsfreden inom oss...