Det är alltid lätt att tycka, att ha åsikter om smått och
stort i livet. Många har åsikter fastän erfarenheten eller kunskaperna är
grunda, men det är roligt att tycka, bara man är snäll så. Om fallet Therese Juhaug
tycker jag en del, ibland påminner hon om ett av småbarnen
som blev anklagad för mordet på Kevin när hon pressas och kavlas. Den där lille lintotten på fyra år som
timtals ålar sig runt i en förhörsstol (ibland
syns bara hans små nakna fötter i bild!) med en sträng poliskonstapel i
uniform hängande över sig som hytter med pekfingret och säger:
”Titta mig i ögonen! Får jag klargöra en sak!” (Klargöra!)
”Titta mig i ögonen! Får jag klargöra en sak!” (Klargöra!)
Det är nästan så jag tycker att Therese Juhaug hanteras på
samma sätt av idrottens olika nämnder, domstolar och internationella
skidförbundet. Hon är förtvivlad, hon gråter och - hon är oskyldig. Hon är oskyldig till doping, det känner jag
mig säker på, det hon är skyldig till är
slarv. Timtals med hård träning i djupa skogar och branta backar, benen skakar,
lungorna brinner – det är lätt att hjärnan inte är med i varje moment i
vardagen.
Visst, en elitidrottare får inte slarva med intag och
smörjelser, men visst är detta på gränsen till omänskligt? För vad jag kan
påminna mig så är det inte många idrottare som blivit så uthängda och
skinnflådda och som får kämpa så för sin sportsliga tillvaro för en så pass liten
förseelse. Vem tror att hon försöker höja sin prestationsförmåga med en
läppsalva?
Hur var det med medeldistansaren Abeba Aregawi? Jag minns
inga hjärtskärande scener efter hon tagit hjärtmedicin (!) helt uppenbart i
prestationshöjande syfte. Hon blev friad på grund av oklarheter. Gångaren
Andreas Gustafsson åkte fast i dopingkontroll och valde att försvinna. Världsmästaren i stavhopp Shawn Barber åkte
fast för kokain, men fick tävla i OS eftersom som han sa att han fått i sig
ämnet via kyssar!
Livet är inga småpotatis…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar