Här nere på Jorden är inget sig likt

Bästa Alice!

Här nere på Jorden är inget sig likt, sedan du lämnade oss. Du föddes i Rolfstorp mitt i Halland och dog 1960, jag kan inte minnas dig, men du var min gammelmormor och lär ha varit så god och mild trots din Golgata med en mullrande, stökig man.

Jag vill bara berätta hur vi har det, sen du försvann, det har ju gått mer än 50 år sedan och jag är inte helt säker på att precis allt blivit bättre sedan du for, det är jag inte. Efter den industriella revolutionen och två världskrig borde vi ha besinnat oss och funnit något slags frid och balans. 

Men så är det inte Alice. Vi bygger murar, fortsätter att förakta, skapa gerillarörelser, skjuta varandra, utarma haven och skogarna. 

Nutidens världskrig kallas terrorism Alice! Var du än befinner dig i världen kan en lastbil meja ned dig när du handlar tomater eller en tyrann skjuta våra barn mitt under mattelektionen.

Amerika har en stolle till president och Kina har blivit en ekonomisk och militär stormakt. 

Vi borde skämmas över mycket, jag vet. Men vet du vad jag tror, jag tror att mycket hänger på farten. Utvecklingen rasar framåt som ett klot som rullar nedför ett fjäll. Fortare och fortare. Saken är ju den att allt i livet - som jag själv, som grannen eller bilen - har både ljusa och mörka sidor.

Och höghastighet är ju en välsignelse när man åker snabbtåg eller får svar från andra sidan jorden på 30 sekunder. Men den höga farten kan ju utnyttjas även av mörkare krafter. Det onda får vingar. Revolutioner går snabbare - och jag som inte alls tycker om revolutioner när några måste dö för den goda saken. Vi hade en arabisk revolution här på Jorden för några år sedan som inte alls skapade något gott, det skapade nog mest elände. För snabbt och för stort. 

Nu är våra hjärnor stressade av all utveckling, ovisshet och ondska.

Men vi har skapat bra saker också må du tro, vi har gjort tekniska och medicinska språng som du inte ens kan föreställa dig. Vi kan byta hjärtan och njurar och med datorer kan varje människa ha kontakt med hela världen i varje sekund och göra blixtsnabba affärer. Bilarna har krockkuddar och vi kan bota de svåraste sjukdomar. Min vardag är inte din vardag, jag lever i ett annat kosmos med rawfood, chiafrön och racercykel av karbon och jag tar ut pengar ur en lucka i en vägg på stan. Nej, ingen bankir! Förresten har vi nästan slutat använda pengar, vi gör pilsnabba transaktioner med plastkort eller telefon. Istället. Så lite är bättre och somligt är sämre här på Jorden. Jag kan ibland ändå längta efter din tid, då allt måste ha varit tystare och lugnare. Häst och vagn och lantbrevbärare som kom in i köken och drack kaffe.

Vet du vad!? Du kommer inte att tro mig, men på den gamla landsvägen genom ditt Rolfstorp passerar tiotusentals bilar på väg till Ullared. Vad gör alla i Ullared kanske du undrar, men där finns en ofantlig butik lika stor som hela Rolfstorp.Vi älskar att handla mycket och billigt och där finns allt Alice. Jag vet att du handlade på Kooperativa och du tyckte det räckte fint…

Men vi vill ha mer Alice. Och det skall gå fort.

Vad tror du om allt?

Hur kommer det att gå för oss?