Du finns nog med på min lista!

”Världen är så stor, så stor Lasse, Lasse liten. Större än du nånsin tror Lasse, Lasse liten.”

Det är någonting med världen. Nu. Allt finns, allt har vi, allt gör vi och inte hinner vi allt vi vill och då har vi ändå X2000, mobiltelefoner och kan deklarera på nätet. Vad gör vi av all tid vi sparar in på centrallåset på bilen och näthandlar mat på ICA?  Någon har sagt att nutidsmänniskan upplever mer på en enda vecka än de som som levde förr gjorde under ett helt liv. De som aldrig sett havet!

Jag funderar inte så mycket på vilka städer och platser jag vill besöka, (jo, lite granna), mest funderar jag på människor jag vill möta och äta saffranssoppa och chokladtårta med. 

Dem tänker jag på ofta. 

Men det har gått upp för mig att alla människor har en prioriteringslista, helt osynlig och ofta omedveten, men den finns.  Måste finnas.

De flesta av oss hinner regelbundet bara träffa en handfull människor och ofta finns självklart familjen med på listan. Måste finnas. Jag och hulde Anders brukar fundera över detta, att vi inte är tillräckligt högt upp på många goa människors att hinna-träffas-lista. Folk tackar nej, folk är upptagna, folk har annat omkring sig. Kanske känner man för många? För många att tycka om?

Ibland har jag och Anders storkalas, men det är ingen helt bra idé, som att dricka vatten ur en brandslang att möta alla på en gång. 

Hur skall man hinna med allt man vill göra?

Vad gör vi av allt tid vi sparar in…