Ibland kan jag längta. Längta efter det fridfulla, långsamma och verkliga! På ting man kan ta, omfamna och begripa sig på - som hö, sedlar, papper och grammofonskivor. Vårt moderna liv kanske kan räknas till dryga hundrafemtio år. 150 år - en ljusglimt i evigheten. Innan dess hade vi inte ens elektricitet, telefon eller bil. Bil! Nästan allt vi gör nu - gör vi i mobilen eller datorn; läser, hämtar fakta, skriver dagbok, tittar på TV, beställer mat, lyssnar på musik. Vi får gamnackar, blir närsynta och ser inte medmänniskor i ögonen.
Men vi är mänskliga och biologiska varelser som vill känna och vara i det fysiska. Och så läser jag något som ger hopp. Försäljningen av
almanackor och agendor (av papper!) fortsätter att vara populär. Vinylskivan ökar
i rekordfart och man kan köpa gammaldags grammofoner och handvispar med vev. Och retromarknader och
loppisar är oerhört folkkära.
Det är nog inte nyttigt att bara streama, googla, swisha, twittra och micra...
Vi längtar nog alla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar