1800-talet i min hand

Jag lyssnade på ett radioprogram som handlade om Mozart, ja mest handlade det om Mozarts fru Constanze, som blev änka i unga år.  Amadeus själv levde nämligen ett kort (och magiskt) liv mellan 1756 – 1791. Vi talar 1700-tal! Och då kan man tala man om förr i tiden. (Ibland hör jag människor prata om förr i tiden och mena år 2006!) 

Radioreportern berättade att fru Mozart levde ända till 1842, vilket var en del av den tid då drottning Victoria regerade i Storbritannien, och det slog då reportern att hennes egna morföräldrar också levat under en tid då drottning Victoria regerat. Sådana här tankevävar som handlar om tiden, kan få det att svindla. Reporterns morföräldrar hade levat och andats under samma regent som Mozarts fru! På ett gåtfullt men också mycket konkret sätt hade denna nu levande reporter själv nuddat vid 1700-talet.

Det är när man tänker så här som det svindlar. Som man inser att livet är en ljusglimt långt. Att allt det som vi tror ligger oändligt avlägset i själva verket är så nära att vi kan ta på det. Jag har själv hållit min gammelmorfar Ernst i handen, Ernst som föddes år 1890. Artonhundratalet i min hand!  

Jag minns att skådespelaren Sissela Kyle berättade att hon tänkt i sådana här tidsloopar när hon fyllde femtio. Hon kom nämligen att tänka 50 år bakåt från sin födelse och hamnade då nästan vid förra sekelskiftet. Alltså inte så många år från 1800-talet! Sådana tankar får det att svartna och precis då kan man nästan inse livets mening. Önskar så att de i Syrien och Jemen fattade, att det enda raka vore att istället för att bråka - sitta under ett träd och äta fikon. Och lyssna på Mozart…

Ernst Johansson