fredag 16 maj 2014

När jag lyfte blicken hade häggen blommat ut

Har du hunnit titta efter backsipporna? Har du luktat på äppelblommorna? Har du beundrat häggen? Nu blommar fruktträden, så smärtsamt vackra. Titta, säger jag! Du måste titta! Frys tiden! Frys maj månad! Låt mig hinna med, låt mig hinna se blommorna i vitögat. Varje blomningstimma kan vara den sista. Den stora häggen vid brevlådorna har blommat över och jag rusade förbi. Jag vet att det är så här det är på våren. Tiden går, en boll i rullning. Jag vill krampaktigt hålla fast, men kärleken och tiden kan man inte tvinga. Men jag oroar mig ändå för den höga farten, för plötslig väller insikten över mig som en tsunamivåg. Livet självt kan vara som våren. Man hinner inte med, allt blommar över. Livet - som i Alf Henriksson undersköna dikt!

Jag såg att häggen blommade, 
det kom en doft av den.Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar