Vi behöver förstå innebörden av aldrig mer

Han är på väg hem. Det är ganska sent och mörkt, men intuitionen leder honom. Längre och längre.  Dagen har varit bra, inget har gått fel. Livskraften och vårljuset sjuder i blodet. Snart vår. Tänk denna knoppande längtan efter det mjälla vårljuset och kärleken. Alltings mening. Men något är på tok, han tappar plötsligt riktningen. Iskylan, en ström genom blodådrorna som när en fara hotar. Han stannar upp. Han gömmer sig vid en trasig ek och där och då blir allting vilt och vettlöst och livet förlorar sina konturer. Hela hans hem, hela hans värld är utplånade. Allt är öken.

Runt en stor del av vårt hus är allt förändrat. Vi bor i ett helt nytt landskap. Tidigare var fastigheten nedbäddad i granskog där spillkråkor tjoade och gröngölingar vänslades. Allt var som det varit i nästan hundra år. Inne i granskogens salar dämpade mossan mina löpsteg när jag tränade. Jag fann varje stig, visste vart de ledde, vilka mål som fanns i fjärran. Längre in i skogen växte julhelgens vitmossa och utefter bäcken kråmade sig kantarellerna. Allt var så stilla och omfamnande. Tryggt. Nu är allt öppet och tusen och åter tusentals träd har blivit till uppstaplat timmer. Stupade. Allt känns naket och nytt och blåsigt.  Det finns inga stigar kvar och var skall spillkråkan bo? Han som var på väg hem i senvinterns skymning. Samma känsla kommer över mig när jag ser de stupade träden som när jag ser överkörda djur. Någonting där; vår framfart, vår iver att tjäna allt mer, skynda och klampa fram. Tänk om jag har jag fel. Tänk om jag bara är en skälvande romantiker. Säkert måste livet bli till kalhyggen förr eller senare.

Men jag läser på. Någonting annat uppenbarar sig. Hyggeskulturen är förbjuden i flera länder i Europa och det finns naturkulturmetoder, hyggesfria metoder och blädning - metoder där man mer gallrar skogen. Hoppsan! I  mer är 60 år har man praktiserat hyggesmetoden i Sverige, den har ansetts vara en beprövad metod och skogspatroner och skogsbolag  har växt sig allt starkare och större. Det är lätt att tro att allt är i sin ordning. Men biotoper blir förstörda och snytbaggar växer till sig i hyggesstubbarna och äter upp den nyplanterade skogen och flera skogslevande fåglar som kungsfågel, svartmes, entita, talltita och trädkrypare har minskat i antal.  Hälften av Sverige 3600 utrotningshotade/rödlistade arter bor i skogen och få fåglar finns kvar efter en slutavverkning. Hyggesbruket verkar vara orsaken till den stora kris för biologisk mångfald som vi har nu. Visst känns det hopplöst, allt? När en art eller biotop (områden med speciella djur och växter) försvinner är det för alltid. Borta från Jorden, borta från universum. Utrotningshotade biotoper är till exempel våtmarker och urskogar. Sådana insikter kan få det att svindla. Finns det hopp? Kanske. Det finns stora skogsbolag som är FSC-certifierade (ett certifieringssystem för att uppmuntra till miljöanpassat skogsbruk)! De måste lämna minst tio hänsynsträd per hektar och död ved och fröträd. Dessutom har många verksamma (och ömsinta!) skogsägare insett att ett hyggesfritt skogsbruk är det enda sättet att ta ut räntan av skogen och samtidigt ha skogen kvar. Tack för dem säger jag. Och spillkråkorna.