Spara på hjärtslagen

Vi har aldrig sett vårt hjärta, ja vi skänker det knappt en tanke, denna pump med evigt regelbundna sammandragningar. Ändå bär dess våg våra liv. 

I bröstkorgens hemliga inre rum arbetar hjärtat troget. Den högra halvan av hjärtat tar emot syrefattigt blod och därifrån pumpas det vidare till lungorna för att syresättas. Sedan pumpas det syrerika blodet tillbaka till vänster hjärthalva, varifrån det forsar ut till stora kroppspulsådern, vidare till artärerna och sedan till de allra minsta kapillärerna. Ut till kroppens alla utmarker. Ett kort uppehåll i denna ström av liv kan leda till sjukdom och död. Hjärtat är livets centrum och kraftkälla. Hjärtat är platsen för kärlek och känslor. Hjärtat är kanske själens boning. Det finns hjärtkirurger som menar att de faktiskt upplevt och anat människans själ under hjärtoperationer!

Eftersom hjärtat är en muskel som kan (bör) tränas (det som kallas konditionsträning) vill det anstränga sig som vilken muskel som helst och det enda sättet att göra det på är att anstränga sig så att man flåsar. Djupa andetag! En vältränad person kan sexdubbla hjärtats minutvolym och det hjärtat slår i vila stilla och starkt. Det kan liksom unna sig att ta det lugnt eftersom varje slag är så kraftfullt.

Men en gång hörde jag en läkare säga att vi människor har fått oss tilldelat ett visst antal hjärtslag. (Kan det verkligen vara sant?) Jag har en manlig bekant som med envishet hävdar att man därför skall spara sina tilldelade hjärtslag och inte anstränga sig och flåsa i onödan. Jag tog då fram miniräknaren för att räkna på saken. Ett vältränat hjärta som får ta i 1 - 2 timmar varje dag (och det är hyfsat mycket träning!) och resten av dygnet slår sina långsamma, vältränade slag (40-50 slag/minut) slår ändå nästan 10 miljoner slag färre per år än det otränade hjärtat som aldrig får ta i men som har en något högre frekvens (70-80 slag/minut) hela dygnet! På sikt sparar man alltså sina hjärtslag genom att regelbundet låta hjärtat öka takten. Hjärtat saga.