Gryningar och skymningar

Det är något med att springa i gryningen, jag springer ofta även  i skymningen, men med gryningar är det eljest. I gryningen finns det förhoppningar, för man springer mot ljuset. Jag snörar på mig mina Salomon XR Mission och ger mig av i det späda mörkret. Det är en tunn frosthinna på stigarna och världen håller på att vakna till liv. Efter ett tag springer jag förbi våra närmaste och goaste grannar, de sitter inne i ljuset vid sitt runda köksbord och äter frukost tillsammans och lite på avstånd hör jag hundar skälla från en annan granngård. Men i farbror Alfs hus lyser det inte mer, för han gick bort för några veckor sedan och konstigt nog kan tomhet och frånvaro nästan kännas mer påtagliga än fysisk närvaro. Hästarna i grannhagen har ännu inte släppts ut och Sopetunne-Rogers soptunna står där den brukar, ett stycke ut i vägen som ett mörkt trolltyg. Nu bär det utför ett gott stycke, förbi Ulrikas alla bu-hundar och katter och sedan vidare förbi  världens bästa Lilly och Knut. De är båda över 80 år och hon cyklar lätt 15 km och handlar medan han arbetar i skogen hela dagen. Och de är så godlynta och har nära till skratt, man skall vara rädd om sådana klenoder. Ute på stora landsvägen är det ännu stilla och mina steg ger bara tysta avtryck under de bleka morgonstjärnorna. Jag och Venus.
Ibland försöker jag se när det händer. Försöker fånga ögonblicket, men det är svårt. Jag vill nämligen se när det ljusnar. Fånga ögonblicket. För ofta när jag springer ut i morgonmörkret upplever jag att det plötsligt har blivit ljust utan att jag såg när det hände. Samma på kvällen, i skymningen. När hände det, denna långsamma vågrörelse av tid och förändring? Omöjliga att fånga in. Så kom insikten - just när jag närmar mig Söa-Pelles gamla marker och skogen öppnar sig och jag ser att det har blivit ljus morgon - att gryningen är som livet och tiden. Vi lever och andas. Dansar och bygger hus. Bakar bröd och har släktkalas. Och så plötsligt en dag ser vi att tiden och livet har gått så fort. Att allt har förändrats. Utan att vi hann se när det hände...