Jag måste först bara förklara att jag är född med hög fart i blodet. Springer fort, cyklar fort, pratar fort och är snabbast i starten ut från ett rödljus. Och jag springer ett morgonpass i samma andetag som jag målar en gavelvägg. Därför är det en utmaning att stilla sig, att träna sitt sinne på långsamhet. Men vi lever i en värld med snabbmat, snabbflyg och elektroniska deklarationer. Vi har lärt oss att allt skall hända på ögonblicket och de flesta behöver träna sig på långsamhet och uthållighet. Det är farten som dödar - det var en slogan som vägverket hade för länge sedan. Den gäller i trafiken, men lika väl i övriga livet:
i relationer, i trädgården och i köket. När saker går för snabbt kan ofta något annat gå förlorat, kan något väsentligt försvinna för alltid. En av de farligaste platserna som finns är landsvägarna, där kan vi rasa ut mänsklig frustration och hets med hjälp av ett hundratal ursinniga hästkrafter. Som löpare och cyklist är man så nära dessa dödsbringande krafter. Man känner draget av höghastigheten och anar den stålhårda plåten. Alla vet att bilar dödar och lemlästar. Krossar familjer och skapar livslånga lidanden. Alla vet. Men varje dag kör personbilar med hästsläp eller stora lastbilar om cyklister med vansinnesfart i kurvor Varje dag möter man unga kvinnor med hets i blick och gasen nästan i botten och män i bländvita skjortor som gör omkörningar i hundra kilometer i timman på 70-vägen. De som tar risker, som lägger andras liv i förintelsens vågskål, men hoppas på det bästa, har kanske själva små mjuka barn på dagis. Om det allra värsta händer en dag, om just du en dag krossar ett sidenmjukt barn, för att du hade bråttom till mötet eller flygplatsen, skulle du då, om du kunde, vrida tiden tillbaka och göra allt annorlunda. Välja en lägre hastighet på 50-sträckan? Besinna dig? Om du bara kunde vrida tillbaka tiden? Så tänker jag när jag kör bil på landsvägar där barn, hundar och bönder lever sina underbara, svindlande korta liv. Jag vrider tillbaka tiden innan det allra värsta har hänt...och besinnar mig.
