Vår svärmor/mor fyllde år. Rätt så många år i livets korta perspektiv, men knappt ingenting i Jordens. Vi åt soppa och morotskaka och spelade dragspel och mitt i allt det som är gott och ljust inser man att livet, det är inte långt. På födelsedagar kan det komma över en, den där känslan av ändlighet. Jag har ju faktiskt under min livstid känt små barn som har blivit medelålders. Jag har känt kraftfulla vuxna som har blivit åldringar. Jag har känt åldringar som har dött. När jag var liten var alla mitt i livet, mitt i allt och skulle leva i evighet. Trodde jag. Det är något med tiden. Den går. Den får en annan valör ju längre den håller på; när man var liten var sommaren en oändlighet och flera år kunde vara svårt att begripa sig på. Om tio år - som att prata om en månresa! Oomfattligt. Men så hände det plötsligt en dag, jag vet inte hur det gick till för någonstans måste jag ha tappat kontrollen över alla tusentals dagar, men en dag kunde jag ledigt prata om händelser som hade hänt för tio år sedan. Och det stod inte på förrän jag kunde berätta om det som hade varit för tjugo år sedan! Jag menar tjugo år! Sjutusentrehundra dagar! Innan tiden har passerat är den så lång, men efteråt är den så kort. Samma tidsmängd! Och bedrägerierna tar inte slut med det! Tiden går dessutom fortare och fortare ju mer tid som har gått och ju äldre vi blir. Var skall allt sluta? Det är något med tiden.
Nu är ju inte vår mammacarin så gammal som hennes almanacka säger, för vår biologi är i sanning påverkbar. Mammacarin studsar runt på Friskis & Svettis, vandrar över bergen, målar tavlor och sjunger i kyrkokören. Så fantastiskt ligger det till, tror forskare sig ganska säkert veta, att vår hälsa till åttio (80!) procent beror på vår livsstil! Vilken gränslös möjlighet, bortom alla dagdrömmar. Hur friska och starka vi blir beror på hur vi äter, tänker och tränar. Hur djupa andetag vi tar! Sjukdomar byggs, de kommer sällan av sig själva. Vi skall ta djupa andetag, älska varandra, äta rödbetssoppa och sjunga i kör. Vi kan hejda tiden! Lite, lite kan kan vi överlista den. Det finns tester som visar att en del helt unga, men otränade människor, har en biologi som om de vore trettio år äldre. Tjugo år i passet, men femtio i kroppen. Tänk det! Tänk tvärt om! Visst svindlar det? Lite granna...
