När mandelblommorna blommar

När mandelblommorna blommar gäller det att hålla tiden i ett stramt koppel. Denna maj månad, så kall och blåsig. Alltid motvind och nattfrosten gjorde mina tomatplantor sorgsna till sinnet. Det är något konstigt med tiden. Den går. Oftast går den fort, ytterst sällan långsamt. Jag har kontroll över små tidsenheter som timmar och minuter, för om jag arbetar på och inte ser någon klocka är jag bra på att bedöma hur mycket klockan blivit. Timmar och minuter är min talang. Men när det kommer till år och månader tappar jag kontrollen helt. Fråga mig om händelser och årtal och jag svävar i det blå. När skedde 11 septemberattackerna? För 8 år sedan? Fel det var 14 år sedan!  Estonia? För 13 år sedan? Fel det var för 21 år sedan! När dog prins Bertil? Ehh, för 10 år sedan? Han dog för 18 år sedan! Man vet att uppfattningen av tid förändras ju fortare vi rör oss och ju mer vi gör. När tiden blir fullproppad – går den fortare. Studier visar också att folk i stan pratar och rör sig snabbare än folk på landet. Vill man hejda tiden får man minsann sänka tempot. Jag susar förbi en liten skröplig stuga på landet med min racer, just när mandelblommorna blommar, och nedanför stugan går en äldre man i sakta mak med hukande axlar och sin stora hund. Bägge ser lika gamla ut som stugan och plötsligt kan jag längta efter en annan tid, när allt och alla gick långsammare, när världen var mer stilla, när det fanns små gummor som bjöd på saft, när hästar drog en plog, när hö inte var stora plastbollar, när en stins vinkade iväg tågen, när små postkassörskor sålde frimärken och tog emot avier, när det inte gällde att bli bäst världen…Det är jobbigt att bli bäst i världen…