När vitsipporna blommar kan det värsta hända

Jag vill börja med det positiva, det måste man. Det går liksom inte bara att gnälla hela tiden, man får ta sig i kragen och inse hur mycket bra det finns mitt i allt. Också. Därför måste jag tacka alla de kärvänliga bilister, både i små farmor-anka-bilar och stora gruslastbilar, som är så varsamma med oss träningscyklister. Vi med de lövtunna cykelhjulen och de blottade struparna som med livet som insats delar utrymme med de som är så mycket större och starkare. Tack för att ni kör om oss med god och kärleksfull marginal och inte tar några som helst risker i kurvor och krön. Ofta lyfter jag handen till en kort, tacksam vinkning.  Hoppas ni ser det. Ni varsamma kan faktiskt vara en så stor del som 90 % av alla bilister. Det är rörande.

Men de andra tio procenten. Med dem är det något hotfullt och obalanserat, för de kör om med så rå och primitiv teknik att våra blodkärl dras ihop och fåglarna tystnar. De kör om fastän de har möten i kurvor och krön och för att rädda sitt eget skinn och sin dyrbara bil väljer de att svänga runt cyklister med millimeterprecision i hundra kilometer i timman. Som vore vi en storslalomport att betvinga. Som om vi inte var av organiskt material.  Som om vi inte hade några hjärtslag eller en stor kärlek till livet. De här bilisterna är myndiga, har fått ta körkort och får rösta i allmänna val. Men de är beredda att döda för att deras eget liv och egna ärenden är viktigast. Någonstans på livsvägen har de glömt allt. De har ingen aning om att om man är stor och stark, måste man vara snäll. Som Bamse…

Tänk om det farliga inte är farligt?

Livet liksom trampar på i ullstrumporna. Vi lever och lär. Ja, vi lär oss så mycket och får så mycket information att man får hålla i hatten. Men inbyggt i själva livets konstruktion finns ju förändringen. Natt och dag. Liv och död. Växande och vissnande. Även fakta och studier förändras, det gäller att förhålla sig. Hitta sin väg.  

För inte alls så länge sedan var mättat fett hälsofarligt, inom läkarkåren är de flesta ännu inne på den linjen, men det finns riktningar och studier som visar att det inte alls är farligt med mättat fett och kroppen känner dessutom igen det fettet, för vi är själva varelser uppbyggda av det. (Det är de härdade och kemiskt misshandlade industrifetterna som är de farliga!) De mättade fetterna både från smör och från kokosfett verkar vara hälsosamma. Tidigare skulle man inte äta mer än ett kolesterolmättat ägg om dagen, nu kan man äta hur många som helst eftersom 80 % a vårt kolesterol tillverkar kroppen själv.

När jag var liten var det farligt att tugga tuggummi, att under lång tid ha socker i munnen kunde ge hål i tänderna. Nu är det bra att tugga tuggummi för det renar tänderna och tuggummi är sötat med björksocker som förebygger karies!

Rödbetor, rabarber och spenat var tills helt nyligen inte bra att äta för mycket av, eftersom dessa grönsaker innehåller det giftiga och cancerframkallande ämnet nitrat. Men så upptäcktes att nitrat kan omsättas till kväveoxid som vidgar blodkärlen och minskar blodtrycket och risken för hjärt-och kärlsjukdomar minskar.  Uthållighetsidrottare som löpare och cyklister kan med en halv liter rödbetsjuice om dagen minska sin syreförbrukning, tåla mjölksyra bättre och öka sin kapacitet med 16 %. Rödbetorna är strukna från farlighetslistan och rödbetsjuice och kosttillskott av rödbetor har blivit storsäljare!

Kaffe var tidigare en värsting i hälsovärlden. En rostad och bränd produkt som kunde ge både cancer och sömnsvårigheter. Nu vet man att kaffe innehåller massor med antioxidanter som är ett ”rostskyddsmedel” som skyddar kroppens celler och kaffe verkar skydda både mot demens och Parkinsons sjukdom. Samma väg har te och choklad vandrat.

Det gäller att förhålla sig...

1800-talet i min hand

Jag lyssnade på ett radioprogram som handlade om Mozart, ja mest handlade det om Mozarts fru Constanze, som blev änka i unga år.  Amadeus själv levde nämligen ett kort (och magiskt) liv mellan 1756 – 1791. Vi talar 1700-tal! Och då kan man tala man om förr i tiden. (Ibland hör jag människor prata om förr i tiden och mena år 2006!) 

Radioreportern berättade att fru Mozart levde ända till 1842, vilket var en del av den tid då drottning Victoria regerade i Storbritannien, och det slog då reportern att hennes egna morföräldrar också levat under en tid då drottning Victoria regerat. Sådana här tankevävar som handlar om tiden, kan få det att svindla. Reporterns morföräldrar hade levat och andats under samma regent som Mozarts fru! På ett gåtfullt men också mycket konkret sätt hade denna nu levande reporter själv nuddat vid 1700-talet.

Det är när man tänker så här som det svindlar. Som man inser att livet är en ljusglimt långt. Att allt det som vi tror ligger oändligt avlägset i själva verket är så nära att vi kan ta på det. Jag har själv hållit min gammelmorfar Ernst i handen, Ernst som föddes år 1890. Artonhundratalet i min hand!  

Jag minns att skådespelaren Sissela Kyle berättade att hon tänkt i sådana här tidsloopar när hon fyllde femtio. Hon kom nämligen att tänka 50 år bakåt från sin födelse och hamnade då nästan vid förra sekelskiftet. Alltså inte så många år från 1800-talet! Sådana tankar får det att svartna och precis då kan man nästan inse livets mening. Önskar så att de i Syrien och Jemen fattade, att det enda raka vore att istället för att bråka - sitta under ett träd och äta fikon. Och lyssna på Mozart…

Ernst Johansson