Språkpolisen

Nästan alla människor har åsikter om språk och språk är ju en levande organism som hela tiden förändras och en del är mer tyckmyckna än andra. Om man som jag arbetar med språk är man kanske kinkigare och när jag läste svenska på universitetet kallades de intoleranta för purister. Men det är faktiskt människorna som styr språket och när tillräckligt många anammar ett uttryck eller ord så blir det till slut vedertaget och en vacker dag kanske upphöjt till skriftspråk. Ibland kan man faktiskt ha lärt sig något och hålla fast vid det för att det bara är ett inlärt irriterande.

·       Ett sådant inlärt irritationsmoment som många (väldigt många) hänger upp sig på är uttrycket. ”Större än mig”. Vips reagerar någon språkpolis och förklarar att det minsann heter ”Större än JAG!” Basta! Men! Det lilla, lilla ordet ÄN har två kostymer. ÄN kan vara en konjunktion, ett ord som binder samman två satser. ”Större än, jag ÄR! Man tänker sig alltså att det följer ännu en sats efteråt. Men ordet ÄN kan även fungera som preposition och då är det bara en enda sats och efter en preposition bir det objektsform. Större än MIG! Jämför – han ropade på MIG. Man säger inte han ropade på JAG! (PÅ fungerar endast en preposition.)

Vad irriterar ni er på?
Jag irriterar mig väldigt mycket, så det gäller att besinna sig;

·       Nu är det många människor som har svårt att uttala ord som innehåller bokstäverna NT tillsammans. NT är ganska svårt att säga i svenskan och av ren lättja har det blivit oerhört vanligt att tala barnspråk och säga: ORDÄNKLIT eller EJÄNKLIGEN! (Grrr!)

·       Många vet inte skillnaden mellan VAR och VART. Ordet VAR är befintlighet och VART är riktning! En rörelse! VAR är jag och VART skall jag åka. Men att säga VART är han är så bortitok! (Om man inte är norrlänning och säger vars e han?) Jag ringde nyligen till ett av Sveriges största företag och frågade efter en ansvarig på friskvårdavdelningen och tjejen i växeln sa: VART gäller det? Jag fattade faktiskt först inte, jag skulle ju inte åka någonstans. (Grrr!)

·       Det är skillnad på subjekt och objekt, det är skillnad på de och dem. I talspråk används ordet DOM både som subjekt och objekt. Dom kommer. Jag ser dom.
      Men att SKRIVA fel är snudd på syndigt. Det heter DE kommer – inte DEM kommer. Det är precis som att säga DIG kommer! (Grrr!)

·       I svenskan använder man S för att uttrycka ägande! Inte apostrof! Gretas hund! Inte Greta´s  hund! (Grrr!) I svenskan använder man apostrof när något fattas. Greta gick till affär´n.

·       Särskrivningarna orkar jag knappt nämna!
      Vår kassa personal eller en paj älskare (Grrr!)

Nu har jag irriterat mig färdigt för idag!
Har du?