Varje individ - ett liv

Det är sista kilometern på morgonens träningspass. Skogarna skimrar i guld och brons och det är smärtsamt vackert och vemodigt. Då ser jag plötsligt en liten bergfink hoppa bland höstlöven vid vägkanten, jag stannar till och den flaxar då över vägen. Jag följer efter, den ser inte ut att må bra och jag lyckas ganska enkelt fånga den. Några få gram av liv i fjäderdräkt. Där inne slår ett hjärta, där pågår en metabolism! Dessa få gram – ett helt liv! Jag får gå hem och bära den så försiktigt, som den sprödaste kristall. Fågeln får sedan tillbringa dagen på en handduk i en korg med lock och så några hasselnötter och löv för att känna sig hemma. På eftermiddagen tänker jag att jag nog kan släppa ut den, se om den kan flyga. Men något stoppar mig, kanske är det den hårda blåsten,  men jag väljer att åka till Fågelcentralen i Säve, när jag dessa dagar ändå bor och verkar bara ett par mil därifrån. Fågelcentralen i Säve är en gudabenådad inrättning, de har stora voljärer och massor med burar där trafikskadade ugglor och vingklippa svanar får läka ut och där har tusentals fåglar räddats från död och sjukdom. Tack för Fågelcentralen i Säve! Just där sladdar jag in tillsammans med min lilla höstfärgade bergfink. Kungen av Fågelcentralen  är ornitologen Tommy Järås, som själv bor där, om än inte i en voljär utan i ett hus. Jag betraktar denna bergfink som en individ och har svårt att, som en vän sa till mig en gång, betrakta fåglarna som ett kollektiv. Men jag ser alltid individer. Varje individ, oavsett om det är en bergfink eller människa, har sitt värde och sin längtan. Denna bergfink vill säkert sväva på höstens solstrålar, njuta  av bokollon och flyga mellan himmel och Jord. Tommy Järås undersöker finken och drar i klor och vingar och tittar den i ögonen. Det är så skickligt och rutinerat att jag nästan slutar att andas. Diagnosen är svullna ögon och svullen hjässa, antagligen har den lille vännen krockat med en bil. Ett avsvällande (och dyrt!) medel sprutas in i den lilla näbben med hjälp av en spruta och bergfinkshannen som tumlar och går lite ryckigt får en egen bur. Med sina hasselnötter på golvet. Prognosen är inte god, säger den gode Järlås. Jag tackar och är så ödmjuk inför allt detta och bergfinken får en egen journalanteckning och ett nummer! 945! Nu kan jag ringa och höra hur fågelpojken mår. Varje individ, ett liv…

Fågelcentralen i Säve, Göteborg, är helt beroende av bidrag och donationer för att kunna driva verksamheten. En stor inkomstkälla är försäljningen av deras fågelalmanacka. www.fagelcentralen.se